Ser på tv nyheterna i morse att en skola i skåne för yngre barn valt att sätta in vakter för att föräldrarna vägrar lämna skolan och följa restriktionerna. Det känns obegripligt. Man frågar sig förstås hur det kan gå så långt. En förklaring är att vi är som allra mest sårbara i vårt föräldraskap, vi kan ta kritik för nästan allt i vårt liv, för vårt jobb, vi kan byta jobb, för vårt boende, vi kan flytta, för vår partner, vi kan skilja oss. Men barnen - de har vi närmast hjärtat. Och när någon kritiserar våra barn knyter vi näven i fickan och tvärtom när någon berömmer våra barn, då tycker vi att vi talar med en riktig vass och smart person.
Och det finns knep för att samarbeta med föräldrar. Istället för att sätta etikett på barnen.
Använd jag- budskap – ” såhär blir det för mig ……
Använd giraffspråket- när du är upprörd, tänk att du är en giraff och det du ska säga går igenom giraffens långa hals så att du inte använder överord eller för aggressivt språk.
Var specifik- beskriv beteenden och hur det blir för andra.
Var tydlig. Ingen förstår när du är luddig, det är svårt att räkna ut vad andra tänker.
Upprätta samarbetskontrakt, hur kan vi hjälpas åt i den här situationen.
Det är fantastiskt att vara förälder och det kan också vara både besvärligt och oroligt. Så trots att jag kan känna med skolan som sätter in vakter så tycker jag ändå inte att det är smartaste lösningen.
Vad tycker ni?
